bilderna
lyckan
fyllde snart min inre illmåendet då masken
pressade sig in
emellan min älskades blyga läppar...
glada över den verkiga smärtan - som uppväcker sanningen i hjärtat!
glömde jag att det var länge sedan sist - jag skillde dem åt...
intrycket lång likt Stockholms paranoida is hjära
latent i försåt...
en cancer trevlig mask krälar på gatorna jag beträder...
mina steg blir tunga - under de evigt unga...
att fråga en kvinna en sak är den dum egenskap...
djävulen är inget annat
än det perversa ordet som bundet vid den romantiska drömmen
om erotiken drar kvinnan och varje karl för den delen
åt andra hållet...
dom rasistiska fördomsfulla orden splittrar sinnet lätt
'så meningslöst...''
tänker man jag då jag ser ännu ett liv sönderdelar...
söndersprängt - UIf Linde, en stor tröst - nazismens smärta, må visa mig att mit hjärta
är allt annat än dött... 'damerna först!...'
gå den väg din mamma önskar dig att gå
om du går tvärtom vilken djävul! du blir då!...
men om du ser att allt hon säger blir tvärtom
och att dom fula männens skräp förstör det sköna
stanna i er säng och utarbeta en nödplan som tar er bägge (förhoppningsvis) därifrån på en gång...
jag är ingen konstnär ... det är omöjligt att göra gott för människor som tror
att man är en pajas...
om en kvinna ber de fattiga tjäna sig...
uppstår slaveriet avgrunden öppnar sig...
kvinnliga kroppen... månen skall tjäna öknen, skall gå till dess förvillelse, spegel - för att bliva komplett...
då vi usläckt tvivelet ser vi ljuset vart vi än gå liksom vi drömde ljuva drömmar och talade till minnet som utsäckts
medan vi sov...
i de kassa skåpssäkert berömda hallarna
den beröömda förälskelsen styr våldet i världen med skräcken i stan...
en författare är en som skriver sin egen roll; eller heter det för de svaga eftersägarna,. skriver om sing egen roll...
talande för namnet, är getinghonungens, samvetsömma, falskt blygsamma, transortförbund
fästing "kärlek" ens förklaring - 'jag blev så svartsjuk...!"
'så fort en blomma tänds - ööppnas emot Himmelen
kommer en mörk hy
och vi skall slita av dess otru...
nazisten - fästa sig - kärleksmässigt
'ville bara visa vad den kände...'
i våldsam passion
jagade den
utifrån kyligt
likt en analysernande hjärskare
får direkt känslan av att se hur en inbrottstjuv
ser saker och ting...
bortsett ifrån estetiska värden hans blick ett kyligt uppskattande utav värden
bortanför det skapande lidandet
innesluten i sitt eget skal
där den omljligt kan möta någons blick...
längtande efter mänsklig gemnskap
en främling för både andra och sig själv
proffessionen at baktala andra, har skapats för att ge lögnare "frid"...
som argument vet jag att jag vunnit diskutionen
om vi ser en reptil hgjärna opersonligt
blir vi styrda utav den
'vem är du'
hur ska vi utav att analytiska läsa en text som
'Tjakcet' tutan tvekan det en rysare, sed d ifrån observation perspektiv
'medel svensson' är min största fiende
användewr fel medel för att uppnå mål...
den ateistiska kommunisten
tmänker mekaniskt
tänder lampan för at t "sé" "bättre"
tjänar pengar på att förstöa för andra
som slutat se
att det finns andra som i onödan blev för de obefintliga målen att själv upphöra att leva
som han satt upp för sig själv...
stark berömmelse förvillar en...
rosa gul purpur med svart text
ligger på marken... ifrån en själ - som ser hur den vittrar sönder - kluven emellan tre synsätt...
'det sköna utan att våga se någon i ögonen speglar i Baphomets ansikte - hur han i spegeln ter sig Och 'för andras ögon...'
'ba ba bag...'
psykopatens själömkan...
vi ska till¨åta barnet att suga på tummen
upphöra med ateismens "bakterie krig"
det hårresande sublima, utan tvekan kan vi som läsare bli splittrade hjur ska vi orka se någon i ögonen?
vi tycks skratta med mördare, och njuta utavb blickar vi knappast fysiskt möjliggt just då upplever...
magiskt glider ett par scener panoramas förbi vårat öga...
bokens ursprunglliga titel
är talande 'tjack'
boken är...
'
vem behöver kärlek?
då man kan expandera igenom pengarna man "hippt"
handlar tjacket av?
vem behöver leva sitt tråkiga förorts liv?
då man kan läsa William S. Burroughs hela dagarna, över andra varelsers tid och liv...
harklarna i harmlem menat att dom vill varna dig -
kverulanten
lyfter på läppen
ger en grimasch
du sitter kvar likt en hund
kastrerad förnedrad
medan hjärtat den ilskkna smärtan
långsamt sker ett ras
om du bara hade möjlighet
att springa ifatt din sjukdom
och i ett våldsamt slag
ta ormen
jag är icke skizophren men jag lider utav den skizophreni
som anklagar allt skapande liv
ondksna är oförmågan atrt känna sig liten inför kärleken!...
populariteten... farligheten...
den perfekta stilen - sövande och engagerande - engaagerande och sövande?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar