Det finnes

ett utmärkt test, för om någon är kommunist, det är bara att tala hans ord,
predika läran




som den verkligen tycktes menas


som den förstås underförstått


i hans yttrade ord,




den ser fiskar efter röster




gör det för att slippa leva nu




den lever som en vålnad  


med sikte på att i en avlägsen framtid kunna få leva fritt








om den i nuet visade sig oh talade ut va den egentligen sade, 


skulle den alldellels säkerligen sitta inom lås och mur


antalgigen vara död idag,




'man har något att säga, och säger det'


en människa måste ha nått sant självstående framför alltekonomisk, för att riskfritt kunna utöva detta,




 76, 'man har något att säga, men, säger något annat' ,,,


'vi förena våra händer,




bergen speglas i vattnet, i skymningsljusets sköna stämma




ekar röster, utav de vi känna som äro hemma,


x, 'man har inget att säga och tiger'




den starkt upphesade fumlar efter ord,
1. man hr inget att säga, men låter i alla fall munnen gå'


detta, är kommunisten vad skiljer honom ifrån den sanna vännen?




jo!, det är att hans erotik saknar vredens skapakraft, han är den som varje kväll varje timma på dagen,  enbart tänker på sex, han ä'r den psykotiske spom ser det som normalt att döda den varesle som vunnit hans utlopps hjärta,




den vansinnige njutningsdyrkaren, ateisten


som offentligt åsamkar sin omgivning outhärliig smärta




poeternas verkliga stämmor








klingar mehårdare än stl


med dessa män försöker för få den att förstå vanligvis förgäves uppväcka dem,




men, men allen fö? förgäves för den fula den,


som i samhat poeten smärta i onödan (åsamkat)




poietens förhållande har förändrats så,   att den onde lärt honom något livsviktigt


fastän smärtans dom sitter kvar




dum aoch stark så vandrar poeten ut,   i kampen i fruktbar mark


ett kast för att övervinna tynglagen




(tröghetslagen?)




jab ränas 'om och igen'










maskinen i sig kommer ignenstnas at tlära på att störta sig, väl uppe i luften måste den flyga eller krascha dust, i virrvlar rumla, dess motor och vingar,


medan poeternas stämmor klingar, härmande ljudet utav fallet 'krasch!...'


munkens självstånde vänskap, det underbaraste i världen så underbart!