famlande i lägenheten

'jag hade tr!...'




en enslig boing
i Universums undervåning




sömnlös den natten


såg jag midsommarsolen stiga




ett ensamt fönster




lyste i sommarnattens värme




mina kläder tvättade upphängda på tork




likt spindelnät livsfarliga fällor för insekternas folk




allt tycktes sova så tyst




medan jag ångrade det i mitt liv




en flicka jag borde ha kysst




jag tror jag såg henne första gången


då hon var 12 år




nakna lemmar




långt ljust hår...




en sommr kjol


ett jeanstyg


så kort!




de år vi var i varandras närhet




hade sinat bort!


avloppet kluckade då och då


kylskåpet kylde då och då


spegelns riddare


kissade rakt ned
i vattnets reservoir




kände bajset trycka sig emot ändtarmen


runkade av sig alla kval




såg stolen senaste återlämnaren suttit på
sängen som knarrat letade efter ett fallet hårstrå...




vandrade tyst igenom parekn hem


fallna löv
likt fotsteg av någon




rasslade förföljde hans steg hem




Nyårsaftonens psykotiska raket uppskjut




'ring nya året ut...'




lögnen dog han domnade bort ifrån den


tog utav hostmedicinens morfin tinktur
en lite för stor dos




såg varelser hörde dem vagt


utanför fönstret




där åter Tove's lamenterande sång




spräcktes likt en stilla insjös vatten yta




utan regnets gråtande sång, rakter steg falnade exploderade


i maktens kvarter


i skyn




emot nattens slut




tycktes några se




tolvslagets kyss




letande efter någon att den kärlek ge




dynamiska trumljud


trängde in jordhålans borg,




rummet fylldes likt psykotiskt reste han såg skrattandes


i hjärntvättens förtvivlade jättekry!




gick ut för att se brandkårsmusiken kalla


bomber falla




knallar smällare såg den tysta viskningen smyga runt




ett hjärta spetsat på en fyrkantig Phalluos




utav monster, utav strunt




den tysta viskningen


sa likt ett virus


att ett spetsat hjärta var 'bra'




i alla psykosens psykopatologiska kval


rännde den besatte


kniven i nästans hjärta


som kom in såg och sa;




att den i denna sjuka värld


ville dö


'lika bra att slå skampålen igenom hjärtat...!'


sa han slö




i spegeln såg han ingenting


bara fula muskler som prisats för sin ungdomliga pojkaktighet




i Ourobouros kända ring, inga spår tycktes synas av


hans tankars fruktansvärda storm


hans loja påtändhet, hans människohat


ännu en morgon såg han solen stiga över tidningspapper och krossat glas




allt tycktes negera




vad det lycklig mekaniska mumlandet,   igenom väggen sa


'ta han!'




skrek någon man springande steg




i trappan




vem vann?


bibliotekets högstämda atmosfär




tryckte underligt utstuderat sövande
på hans tankesfär






'där satt väl hon...'






han ryckte låste käken


för att undvika en fallande gom




dnr där stolen där hon satt




nu hade hon honom!




i sin makt




när hon gick ut




hur hjärtat dunkade!
åh! vad han kände sig sjuk!








av längtan efter den som vänt honom ryggen!


likt Änglars musik spårlöst försvunnet tappat




blev som ett lik




tänkte han så,


'kan någon verkligen hata och avsky mig!... som jag älskar och avgudar så?...'




barnsligt levde han sig in


i ett landskap av ny ros




likt han vore Gud




såg han de vandra i i berskrevor


ut och in




det blev åter vår


gråtande växte marken våta hår




en anddakt tycktes hållas utav naturen




medan de lyssnade till fåglarnas sånglek








som störtat utav mörkret utav vinterns kyla




Västan buren svalor


pilande snabba


på vindens vingar




emot öst




lättad


att ha klarat vintern


skakande förutseende




ett återseende hösten


en återträff




i himlen stjärnor små








följande med blicken en flickas hår




allting som försvann


ingeinting försvunnet allting dröjde sig kvar




liggande i solskenet


kännande längtans till synes brottsliga kval




'kan jag prova en gång till?




någon flicka'


hon önskar detsamma som jag önskar och vill?




lukten utav vårens nyutslagna vitsippor


markens syrreners doftande hägg




lila och vita




speglar i naturen


marken doftande vår




fick honom att under kärlekens strålande timmar




glömma alla de tunga åren




de nuvarande såren




badande naken i Kärlekens hår




Enslingen och Universum


Finns dessa enslingar?
Han är en av dem




Vart han är på väg


Vet han icke än




Det finns de som går snabbt förbi,




liksom vore de ett irrande bi




Han som glider lugnt förbi är fri


Kan man tala friheten


(Han som glider lugn förbi?)




Men den som liksom ett bi irrar förbi


är jagad utav DJÄVULEN






Sölmnlösnatt


Allting tystnat


tröjan  hänger på gallge


Ensamt fönster lyser
i sommarnattens värme




tröjan torkar sakerna i hans rum


alla verkade vila och sova djupt ifred denna stund




dock icke han även fast han nog var trött


fantasien upphetsningen inför morgondagen




fick hans hjärta att brinna hett
det var vad han såg denna strålande morgondag


och natten led långsamt långsamt emot denna dag...