LITEN
FLUGA
Liten
fluga vilar på mitt ben
Liten
fluga är alldeles stel.
Liten
fluga är friare än mig
får
flyga vart han vill.
Hans
liv är kort men oändligt.
För
varje vår kommer han igen.
Liten
fluga vill flyga om hösten
men
dör utav tröttheten.
Men
om man slänger in honom i ett glas
och
hans frihet begränsas
dör
vår lilla fluga till slut.
Det
är så naturen ser ut.
Stäng inte in dig i ett glas av lögner
flyg
vart du vill
då
kommer du att se till slut
att
du är en fluga
vilandes
i jorden alldeles still.
antagligen efter mitt besök 2010
I GUDS FAMN
Vi går ut ur Guds famn då vi föds
och möts förhoppningsvis
av glada miner
sedan lever vi
och solen skiner
men det finns en tid
då detta tar slut
och föräldrarna säger ut ut!
Då ska vi börja slava
och samla till pension
och sitta rättmätiga
och vakta våra ord.
Ack, det här är en så grym värld
hur ska vi någonsin orka leva här
Det här är en så vacker värld
varför kan vi inte få leva här?
Vem? bestämmer ifrån ovan
att detta tar ett slut.
Vem vill liv och död
och att vi ska komma ut!
Vem tror sedan dom kan
lägga beslag på alla dom
som från början vilat tryggt i Guds famn?
BESÖKET
Han
kommer in i mitt hem. Lång,
vacker,
elegant och delger mig
sin
andliga godhet med ett par
klarblå
ögon, som tjusat mången
tös
och inte utan framgång.
Vid
tebordet ber han mig tillåta
en
bön. Han är så rysligt tacksam
över
teslurken jag bjuder på. Natur-
ligtvis
har han min välsignelse.
Min
andlige gäst har genomgått en svår prövning.
Men
med lugn och samlad stämma (Gud hjälper honom) berättar han om sin ståtliga men
i synd för-
fallna
hustru, som bedragit honom.
Jag
som i hast glömde hans andliga förändring, gick tillbaka till hans äventyrliga
ungdom för ett ögonblick med att säga: "Hon var kanske lite för sensuell
för dig."
Två
djupt sårade men storsint överseende ögon be-
traktar
mig och jag känner hur oändligt avlägset från hans andliga värld min syndiga
själ irrar. Hans sensua-
litet
ligger på ett högre plan.
Jag
tillfrågas om mina gärningar för Gud. Men jag måste tillstå att jag knappt
klarar mig själv och blir det någon gång en liten tjänst till övers ägnas den
nog någon av mina syndiga bröder och systrar.
Jag
frågar vad stöd Gud har i honom. "Jag ärar Gud" är svaret. Jag får
glädjen att sjunga en sång och väljer en negro spiritual. "Det är inte den
sanna tron, sjung någon av våra himelska sånger." Hans förslag blir i mina öron en mycket banal
text och jag tillåter mig att säga det. Bestört säger han: "Hur vågar du
kritisera Guds ord?" Min sista replik: "Måste Gud stå för allt vi små
människor skriver bara för att vi blandar in hans namn?" Besöket varar
inte mycket längre.
Innan
han går ber han mig besinna
mig
och söka bot och bättring innan
syndafallet
återkommer och de trev-
liga
getterna skall skiljas från de rara fåren.
antagligen efter mitt besök 2010
Han kommer uppför trappan
Han har mycket tyngd att bära för sin ringa längd
Pojken flämtar då han kommer förbi äppelträdet
med utsikt över nästan hela Stockholm
I röd tröja ställer han sig sedan för att pusta ut lite
Och med händerna vid sidorna insuper han sommarvinden
och utsikten
Han borstar ner fimparna på gatan
Utanför porten längs husväggen ligger massa kartonger
Han tittar på dem och suckar,
och kavlar upp ärmen för att titta vad klockan är.
Nej, han sopar omkring dem och lämnar dem
till sitt fortsatta öde.
Hans sopvagn är inte tillräckligt
för att rymma dem alla.
Huset är sotigt och porten nedklottrad
Mitt i denna lugna innanvik ligger ett café
och den färgade mannen
är dess sopskaft.
Här kan jag sitta ensam på en daggvåt bänk
då caféet har stängt
med galaxer över mitt huvud
och alla Stockholms ljus
speglande sig i vattnet
ENSLINGEN OCH UNIVERSUM
Det finns dessa enslingar
Han är en av dem
Vart han är på väg
Vet jag icke än.
Det finns de som går snabbt
förbi
liksom de vore ett irrande bi
Han som glider lugnt förbi
är fri, om man kan tala om
friheten
Men den som liksom ett bi
glider förbi
är jagad
utav DJÄVULEN!
Emellan tallens
förvissnade grenar
hänger tre mattor
på tork
livsfarliga fällor
för insekternas folk.
Mitt i dimman
du i röd jacka
går långsamt längs strömmen
långsamt går du
och långsam är jag att följa dig
sedan plötsligt
är du försvunnen...
jag älskade dig
Är det ett brott?
MÅSARNA
De sitter alla på räcket
längs strömmen
då jag närmar mig
en efter en
lyfter de
efter att ambivalent
ha sett på
hur jag närmar mig.
Men bakom min rygg
återvänder de
en efter en
och snart sitter de där
alla i rad.
Skolpojken
För honom
betyder grinden
han slår igen
på väg hemifrån skolan
den slår igen med en smäll
ett ljud som betyder:
snart hemma!
Småfåglar
Där sitter ni och skvallrar på en gren
om våren
och det blir alldeles tyst då jag kommer förbi
liksom jag vore den hotande skuggan av djävulen
ni flyttar er högre upp
och när jag går bort ifrån er
är ni tysta ett tag
sedan hör jag hur ni börjar chattra igen
förstod ni aldrig
att jag var er vän?
Ung kvinna
en kvinna skyndar över gatan
springer till busshållplatsen
i svarta strumpbyxor
hon hann i alla fall!
med sina långa
sexiga
ben
Det första jag såg denna vår
Våren är kommen!
en död råtta
ligger platt på vägen
dess röda inälvor
spridda kring den
Pedofilens dröm
Småflickorna som går och äter godis
och längtar efter
cigaretter
De små paltarna
nedanför den långa kyrkan
går de i virvlande vårsolsdamm
I April
träden på kyrkogården
håller andakt
medan de lyssnar
på fåglarnas sånglek
JAG ÄLSKADE EN KVINNA OCH HON ÄLSKADE MIG
Bron öppnas
Bilarna köar flera hundra meter
En efter en startar de sina motorer
Kastrullen kokar så mycket
potatisen däri
det skramlar som en motorcykel
så förbannat roligt!
Vattendropparna
ifrån tandborsten
Å vad de kyler
på min mage
DÅ JAG TÄNKTE PÅ ANNA
Jag vill gå under träden
och lyssna på koltrasten
i skymningen
Jag gick upp för att titta på månen
men det slutade med
att jag stirrade på siluetten av en kanin
emot hamnljuset
tänkande på den jag älskar.
En kråka kommer gående längs stranden
sedan vänder han om och går tillbaka igen
och plötsligt
är han borta
med vinden
En grind står öppen
Himmelen är svart
Syrsorna sjunger
Ensam med mina tankar under stjärnorna
Lätta moln
fyller himmelen
och bara de starkaste stjärnorna
bryter igenom
KÄRLEKEN = SLUT
Jag är ute efter vägen där brännässlor växer
och mitt ben undviker dem inte:
jag sjunger en sång om kärlek
och brister i gråt -
i skyltfönstret basuneras foton på kvinnor
i kostym ut
i gathörnen vem den senaste utflippade mördaren är
Kyrkklockan slår och slår
klockan är sex
SOMMARENS SISTA RESA
Jag märker knappt
att jag på ett underbart sätt
rullar ner
och uppför
backar
En skata hoppar ner ifrån trädet
tittar sig misstänksamt omkring
ett fallet äpple på marken
Jag spottar ut en jordgubbe
se
en myra fick sin middag
Skuggorna över fältet
skuggorna som rör sig
Två myror hjälper varandra
att transportera en död räka
som spolats upp
med den röda tången
Syrsorna spelar
vid sidan av motorvägen
men det är bara jag som hör dem.
DÅ JAG VAKNADE
1
Jag kissade och såg på höstfullmånen
Luften kylig
Jag har varit totalt galen
blåa måne
stirrat för mycket på dig.
2
Staden strålar
Lamporna är upplysta
men var är människorna?
Jag beundrar Stockolms moln
Men ingen människa syns till.
3
Jag stannar för att se på måsarna
och kommunicera mitt rim:
Fåglar där
plocka bär
sedan kom jag inte längre
4
En liten råka
äter lite gammalt skräp
i trapphusets skugga
en trappa som beträds av
irriterade människor
5
Hissen åker
Jag blundar
Jag hade velat att den skulle fortsätta
hela vägen upp
ända till himmelen
DEN DÄR STOLEN
Där är stolen hon satt på...
man vet inte vad smärta
eller saknad är,
så länge man inte älskat någon
som vänt en ryggen,
och fortfarande älskar henne -
och tanken på
"om inte" figurerar i ens huvud hela tiden
men sedan kommer tanken:
det gick som det skulle gå -
men detta lättar inte bördan ändå -
"det gick som det skulle gå"
men hur ska det gå nu?
hjärtat håller på att slitas itu -
nej,
man vet inte vad smärta är
förens man ser den där stolen
där hon satt -
och tystnaden i rummet undrar:
hur ska det gå nu?
DANMARK
Då gatlyktorna vajar i höstvinden
gör träden skuggor på huset
som ser ut som ett gäng
mördare -
"jag är mördaren i allen"
en fågel flög upp
och skrämde mig
påminnande mig att det hela
är en fantasi.
I mörkret talar endast de röda lamporna om
vindkraftverkens storlek
de blinkar
en
efter
en
STOCKHOLM
Månen insvept i dimman
molnen rör sig
men verkar för ett
ögonblick
stå blixt
stilla
HÖSTTECKEN
HÖSTTECKEN
1
Trappan är blöt
den luktar våt av regn
2
Dörren till hundrastgårn
står öppen
svarta klippor
höst
det regnar
3
I parken om hösten
en okänd man
följer min väg
Hans steg är löven
som blåser
DÅ HÖSTEN BLEV VINTER
DÅ HÖSTEN BLEV VINTER
Lamporna börjar tändas
vinden drar igenom lövverket
och låter som början på regn
i kvällens tystnad.
Den ligger där
igenom vintrar
vårar
somrar
höstar
- guppande.
3
Dag efter dag står de och röker på samma gata
men det har aldrig fallit dem in att tala med varandra -
kanske just därför att de dag efter dag
står och röker på samma gata.
4
Då jag skjuts ut igenom dörren
hinner jag skrika
"det är som vanligt
byggnaderna är vackrare
än människorna som bebor dem"
jag blir utknuffad.
5
Den värmande solen i ansiktet
och nattens kyliga regn
på bilkarossen
under mina händer
MANNEN OCH KVINNAN
MANNEN OCH KVINNAN
Ensam kvinna
står och stirrar framför sig på gatan
hon kan vara vacker som satan
men hon stirrar framför sig
på gatan
En man går omkring
han går i en ring
ensam kvinna stirrar framför sig på gatan
hon kan vara vacker som satan
stjärnorna tittar ned
men dem är det ingen som ser.
HEMMA
HEMMA
Avloppet kluckar då och då
Kylskåpet kyler då och då
Lamporna är tända
Tystnaden i rummet
fylls av mina tankar
Tankar på historier
avloppet kluckar då och då
kylskåpet kyler då och då
Lamporna är tända.
Tidningarna ligger i en hög
innanför dörren
avloppet kluckar då och då
kylskåpet kyler då och då
lamporna är tända
Jag ser på telefonen liksom den vore en fiende
men samtidigt ler jag emot den
den bildar omkring sig en ring
av spänning
avloppet kluckar då och då
lamporna lyser
kylskåpet kyler
då och då
På min gråa tröja sitter spåren av den spillda mjölken kvar
jag kissar rakt ned i vattnets reservoier
och känner bajset trycka sig emot ändtarmen
avloppet kluckar då och då
kylskåpet kyler då och då
Lamporna är tända.
I spegeln ser jag ut som en riddare
jag sitter på toaletten
mitt hår faller ned i mina ögon
jag skulle se på pennan
avloppet kluckar
kylskåpet är tyst
igenom lägenheten
hörs inte
ett knysst!
I PARKEN
I PARKEN
Det står en i parkens skugga
och ser på månen
han vill skrika "Hail Hitler!"
Människor går förbi och tänker på mördare i mörkret
Han står och ser på månen
lika galen som andra mån-galningar
kajorna
spräcker tystnadens trumhinna
Han har ingen anledning
förutom lusten.
Lusten att agera.
Tystnaden skrämmer honom.
snart bryter han tystnadens spegelblanka trumhinna med ett
"hail hitler!"
Andra har aldrig lärt sig att stå på egna ben
de driver omkring i grupper och slår ned vad som än kommer
i deras väg.
De slår ned för att de vill trycka sig emot varandra
men inte finner någon kärlek som drar dem till varandra.
Därför hatar de,
och hatet förenar dem.
Den som inte kan stå på egna ben blir en mördare
ett vapen i en annans hand
och inget mer.
Vapen - skjut -
vapen - håll samman vår grupp
ni vapen -
hatet håller er samman -
men ni hatar också varann -
för ni hatar er själva -
ingen som inte älskar sig själv kan älska någon annan
Kyrklockan ringer
en svart katt spatserar fram på ett smalt staket
den gömmer sig bakom
en gammal gumma närmar sig
dess svarta rygg kular upp
och gumman passerar.
"VAD STÅR DU HÄR OCH VÄNTAR FÖR?"
"VAD STÅR DU HÄR OCH VÄNTAR FÖR?"
"JAG VÄNTAR PÅ DIN KÄRLEK"
Löven vandra av sig själv
genom den tysta parken
månen insveper sig
i nattens dimma
tystnaden
lugnet.
det enda som behövs är ett
"hur är det?"
"det är bra!"
"hur är det med er?"
"det är bra!"
Meningslösa antiteser
ställs emot varandra.
Förtjänar varelser
som på detta sätt
slösar tid
att leva?
som Naturens konungar?
Konungsfraser:
"hur är det?"
"det är bra!"
"hur är det med er?"
"det är bra"
sedan kommer ett
"har du hört om..."
och ni talar i en timme om en annan karl.
Jag är böjd att hålla med Charles Manson .
Men kanhända sa Charles Manson också
"hur är det?"
"det är bra"
"hur är det med er?"
"det är bra!"
"hur är det med...-"
är nykeln
till människornas hjärtan
fast kanhända har de inga
för mig.
Hur är det med er?
...
Intet svar.
NYÅRSAFTON
NYÅRSAFTON
På tolvslaget vaknar jag upp
med känslan att det varit skönt
att somna bort ifrån allting
Nu går pratet utanför fönstret:
"den där underliga mannen som ligger på rygg
och sover där inne"
nu hörs brandkårsmusik igenom gatorna
nu smäller raketerna
nu börjar dunka dunkar som
inte kan kallas för musik
men ändå blivit en egen
musik gren.
många mödrar gör sina mobiltelefoner i ordning för att ringa sitt
"gott nytt år gubben!"
men jag har precis vaknat upp ur en djup morfinslummer -
telefonen är urkopplad,
grannarna skrålar in igenom fönstret.
Jag dunsar dråsig ned på kudden igen.
Jag har så roligt jag kan ha det -
jag har slutat låtsas att jag inget vet.
T.om. mina grannar för vilkas vänskap det räcker med ett
"det är bra!"
har lyckats samla ihop folk
som står utanför mitt fönster
och röker och skrattar
vad skrattar de åt?
de bara skrattar
jag har ingen.
Världen som vilja och föreställning
visar att det är viljan som spelar roll.
Föreställningen
är
hur man föreställer sig
uppfyllandet av sin vilja.
Vi måste försöka en föreställning
tills vi ser om den ger frukt eller ej.
Ifall den inte gör det
måste vi fortsätta ha den
tills vi får en bild utav
hur det verkligen f ö r h å l l e r
sig.
"Ifall jag bara hade ännu en dörr som skiljde mig
ifrån rösterna i trapphallen
skulle jag känna mig tryggare."
tänkte han
och såg upp i taket.
"människor är konstiga -
sjunger Stina på skivan.
De samlas kring att förstöra någonting -
julskinka,
raketer,
vin,
kritiserande av andra -
de tär på nervsystemet
och jag älskar icke min nästa,
bara då jag älskar mig själv
älskar jag min nästa."
Saker är hopplösa,
och man behöver tröst.
Livet vickar på dödsgränsen
och trösten förlorar mark.
Men överallt föraktas njutningen,
toaletter i offentligt ljus
har ljus som inte passar för
kanyler och ådror
allt ska vara plågsamt numera
världen är på väg
emot självmord
tröst är vad jag ger
finns det något annat
meningsfullt moment
med att leva
än att titta på klockan
och vänta på döden?
När kommer kvällen?
när slutar jag jobba?
när är filmen slut?
när ska jag dö?
Djävla stjärnor
ni som stirrar ned på oss!
Jag visste det -
jag borde ha gått hem istället.
Om jag blir likadan som alla andra
slipper jag hata dem då?
Jag har 1 vän
och massa arbete
Jag har försökt skaffa många vänner
men de finns bara inte
vänskap har med vänlighet att göra -
ytlighet med trevlighet.
Vänskap
vänlighet
ytlighet
trevlighet
vänskap
vänlighet
ytlighet
trevlighet
jag har 1 vän!
alla andra har flytt!
de flyr mig, de lämnar mig i sticket
de kan inte stå upp för det som vi talar om
bara vi två
då en tredje sticker in huvudet
i den vrå
vi står på!
Jag har 1 vän
och han är snart död
85 år och snart död.
Förstår du att jag är i nöd?
En död?
vän
jag är snart död min vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar